Aldrig mer en extrainsatt tid

2011-11-09 / 07:54:44
Jag hade fått en extratid hos Anna igårkl. 14 Det var det v'rsta samtalet jag har haft med henne.
Hon började: Jaja. du ville ha en extra tid, så vad handlar det om?
Eh WHAT???? Det enda jag skrev i messet till hen ne var att jag inte mådde bra och behövde ha hjälp med det. Så satte HON in en extratid och sen får hon det att låta sopm att det var jag som ville det.
Jag berättade lite kortfattad om det som hänt den närmaste veckan, att jag känner det börjar gåt ut över jobbet, att jag kan känna avund när jag ser andra ha bra relation och att  jag sörger och har svårt att acceptera att jag själv inte har det och aldrig kommer få. Anna menade då att om jag vill ha egen fa,milj så är det väl bara att gå ut  och skaffa. Hon verkar inte alls förstå det äckel och avsky jag känner. Bara ett erkänna att jag vill ha barn får mig att känna mig smutsig
Hon sa det på ett sätt som fick det att kännas som hon sa "Det är väl bara att ut och knulla så sitter du sen där med en unge om ett år." Simpelt eller?
Jag tappade hoppet där jag satt och blev så där innäsluten. Jag tycktre inte hon förstod alls och det kändes mest som jag tog upp hen nes dyrbara tid helt i onödan. Jag får ge tillbaka den tiden så idag jag har messat henne och sagt att vi kan hoppa över idag så ses vi nästa vecka. Hon har inte svarat än dock och jag skiter faktiskt i vilket. Hoppas nästan hon inte svarar.

Efter Anna var det dags för Karolina då vi skulle gå igenom utredningspapperen, Hon var så bra så jag bara ville krama henne, men man kramar inte en psykolog har jag lärt mig.
Hon satt där framför mig och lät mig gråta fast jag hade händerna för ansiktet som vanligt. Hon förstod, hon bara fanns där, och hon frågade hur läskigt det var att gråta där
- Vad tänker du på?
- Jag vågar inte tänka
- Hur läskigt är det att sitta och gråta här?
- Väldigt läskigt, svarade jag
- Men du sitter kvar?
. Jag vågar inte resa mig
- Men du vågar gråta?
- Jag kunde inte hålla tillbaka längre

Väldigt meningsfullt va??
Ja hon var i alla fall en klippa och till sist kändes det mycket bättre. När jag gick ut därifrån så kunde jag fortsätta mitt liv igen. Nu ska jag fortsätta mitt liv på jobbet
Kommentarer!
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: