Vi ses aldrig mer...

Idag är en sån där tung dag. En dag av saknad och tankar. Mina tankar går till min kompis Micke som för lite mer än ett år sedan gick över till "andra sidan". Tankarna går också till hans mamma som finns där med Micke.
Har nu suttit och läst lite mail som jag fick av micke och även hans mamma.
Den 2 juli 2010 var det begravning för Micke. Så här skrev jag till hans mamma i ett mail:

"....Jag kommer den 2 juli så vi ses då.
Många kramar"

Jag såg fram emot att träffa Margot som jag inte träffat på flera år. Jag visste att hon var svårt sjuk så jag antog att det skulle bli sista gången vi sågs.
Men vi skulle aldrig ses mer för på morgonen den 2 juli gick hon bort, bara några timmar innan hennes son skulle begravas. Jag ville bara skrika rakt ut!!!

Jag växte upp med Micke och jag var en hel del där och lekte med honom. Jag behövde aldrig vara rädd där och jag missn tiden hos honom som väldigt rolig.
Jag minns hur våra små ben sprang omkring i gräset, hur vi badade i hans stora pool, hur vi jagade katter och hur han åt knäckebröd med ketchup på. Han hade vissa konstiga saker för sig den mannen men det var det som gjorde honom till en sån rolig människa. Han såg mig som den jag var och var på så sätt väldigt lätt att umgås med.

Jag vill ha tillbaka dom tiderna!!!!! Det finns så mycket jag skulle vilja säga och göra annorlunda om jag bara fick chansen.
Jag har hans sista mail kvar. Ett mail som jag inte svarade på. Jag tänkte att jag gör det sen, ja ni vet hur det kan vara. sen blev till aldrig. Tiden gick och till slut var det för sent. Jag blir så arg på mig själv, klandrar mig själv. Man tänker alltid att man hade kunnat rädda människan som lämnat jorden, men antagligen hade man inte kunnat det och det är det som gör mest ont.


Sötaste prinsessan i stan

 Min lilla älskade Moa! <3


Energin är på väg tillbaka

Efter flera veckor utan någon nämnvärd energi så är den nu på väg tillbaka, HALLELUJA!
Som jag skrev igår så var jag akut till tandläkaren för att jag hade ont i käften. Fick då reda på att jag kunde ha bihåleinflammation. Åkte iväg på dop och när den kraftfulla bedövningen hade släppt så kom värken tillbaka. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid kl. 19.45 igår kväll. Syster följde med som moraliskt stöd.
Kom dit 19.30 och fick komma in med en gång, var ute igen efter fem minuter. Fick träffa en jättebra läkare som tittade ner i halsen, i öronen och upp i näsan. Efter att ha tittat i ena näshålet så konstaterade han att jag hade TYDLIGA tecken på bihåleinflammation. En total lättnad sköljde över mig för jag trodde nu att jag skulle få något och efter 5 minuter skulle jag vara frisk som en nötkärna. Så brukar ju antibiotika fungera. "TYVÄRR...." tillade han, "...så gör man inget åt det idag utan det läker av sig självt" Attans då. Fick rådet att ta 2 Alvedon + 1 Ipren.
Det är i såna lägen man är otroligt glad över att ha frikort, när man är på ett fem minuter långt läkarbesök och dom inte ens kan ge mig ett recept.
Jaja, men han var suverän i alla fall och det var skönt att bara få en diagnos, det blev lite lättare att hantera då.
När jag kom hem hade jag fått feber till råga på allt. 38.3 och innan tabletterna hade hunnit värka så hade den säkert höjts lite.
Lade mig och sov och imorse när jag vaknade var jag feberfri och inte ont i käften alls. Efter en stund började värken komma tillbaka lite så då tog jag tabletter innan det hann sätta igång ordentligt. I och med att dom hjälper så gör det nu inte så mycket att jag inte fick antibiotika. Ipren och Alvedon är nog ändå skonsammare mot min mage och när den medicinen hjälper så behöver jag inget starkare.

Jag sov som en stock i natt. Var länge sen jag sov så bra. Vaknade någon gång väldigt tidigt imorse men somnade om med en gång. Åt frukost runt 10.30 Underbart!!! Syster gav sig ut och köpte hämtmat till oss och även ett glasspaket som ska vara bra när man är sjuk =)

Känner att det är dags för tabletter snart igen. Men först tänkte jag bjuda på bilder från dopet igår. Cissi, världens underbaraste vän. Jag var lite orolig för dopet eftersom jag alltid är den enda som brukar komma helt själv på såna tillställningar och därför inte ha så många att prata med. Men Cissi är en underbar värd och verkligen "tog hand om" mig. Hon fick mig att inte alls känna mig utanför och ensam och det visade sig att jag hade oroat mig helt i onödan. En bättre vän får man helt enkelt leta efter. Tack snälla underbara du och tack till hela din familj som är så underbar på alla sätt. LOVE YOU!!

              Pappa Fredrik, mamma Cissi, storebrorsan William, faddern Camilla och självaste huvudpersonen, Albin


Ett år av saknad!

Ett år sedan du valde att lämna din familj, vänner och livet. Ett år av saknad, ett år av funderingar, ett år av frågor. Man undrar så VARFÖR? Kunde man ha gjort något annorlunda? Vi hade mailkontakt på Facebook precis innan men jag anade aldrig vilka tankar du bad på. Kanske var jag för ego och bara så mitt eget. Du var den du alltid har varit, glad och skämtsam. Jag har fått höra efteråt att jag var viktig för dig. Jag anade inte riktigt det. Du var en person som har varit min vän när alla andra hatat min existens. Du vågade vara min vän när ingen annan vågade. Du vågade vara vän med den fula, dumma och mobbade tjejen. Du var min ENDA vän när jag jag inte hade någon annan. Jag önskar så att du hade sagt till mig vilka tankar du bar på så jag hade kunnat göra lite tillbaka och vada din vän. Jag önskar att jag hade frågat mig, brytt mig mer. Jag  brydde mig men har inte insett det förrän efteråt. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta varrt du än befinner dig. Jag kommer minnas dig med glädje och värme och som en person som vågar gå emot stormen, det är dom personerna som sätter spår i människors hjärtan och du satte spår i mitt.

Hoppas du har det bra där du är nu Micke! Ta hand om din mamma som avled samma dag som du begravdes. Ta hand om varandra! <3


Vilse i Västervik

Igår var jag med Lonni och Moa hela dagen *mys*. Vi var först på stan en sväng innan vi gick hem och Moa somnade en stund i min famn, lilla gumman då. Det var så mysigt att ha henne liggandes och snosa i min famn, hade kunnat sitta så i evigheter. Men Moa vill knappast sova i evigheter så hon går inte med på det.

Runt kl. 17 började vi vår promenad till långrevet. Dom hade lite jippon där som vi gick på. Vi gjorde det inte lätt för oss direkt. Vi gick inte den vägen vi brukar gå utan vi började gå in på massa småvägar och till sist hade vi ingen aning om vart vi var. Vi irrade omkring där bland hus och gator och försökte mest gissa oss fram.

Moa var glad i alla fall och hon var väl förberedd med lite vätska.



 Min GPS på min iphone kom till användning i alla fall. Jag tog fram den och med en gång kunde vi se vart vi var och vilken väg vi skulle gå för att komma rätt. BRA JOBBAT KVINNOR!
Alltså seriöst! Hur ofta går man vilse i Västervik? Det är nog lättare att gå vilse i en telefonkiosk =)
Men jag såg det från den ljusa sidan och tyckte det var ett väldigt spännande äventyr =) Vi fick se så mycket som vi inte sett tidigare, jag har aldrig någonsin varit i det bostadsområdet eller i den skogen. Det var hur fint som helst. Kolla denna bild t.ex. Mysigt ju =)



Till sist kom vi i alla fall fram till jippot där vi fick (köpte) lite klen saft, torr bulle och Moa fick nog den tjockaste korv jag någonsin sett. Jaja, vi hade i alla fall tur med vädret.





På vägen hem fick Lonni väldigt ont i örat som bara blev värre och värre. När vi kom hem till dom igen tog jag på Moa pyjamasen, gav henne välling och sen somnade hon i min famn för andra gången den dagen. Jag älskar dom stunderna! Lonni ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid till vårdcentralen kl. 21.15. Eftersom Simon jobbar kväll/natt så stannade jag kvar hos Moa medan Lonni åkte och träffade en läkare. Det visade sig vara öroninflammation *AOTCH*
Hade i alla fall en underbar dag med mycket mys.

Bilderna blir rätt dåliga när jag använder spegelkameran men hon är lika söt ändå =)

 


Utan innehåll

Mitt liv känns rätt innehållslöst för tillfället. Skulle vilja att det händer något, nåt planerat, nåt oväntat, vill hjälpa andra. Skulle kunna tänka mig att åka till Afrika och jobba som volontär, eller besöka något barnhem eller jobba på en svensk skola i nåt annat land. Stora drömmar men ack så viktigt. Är man så feg som jag så blir det dessvärre inte så mycket av ens drömmar utan dom tynar bort med tiden och sen kommer jag inte ens ihåg att jag har drömt dom.
Ett alternativ är att göra någon nytta här i Sverige. T.ex. jobba med att hjälpa sjuka (ex. cancersjuka barn) eller utsatta barn. En idé som jag fått som nog blir rätt lätt är att genomföra är att fortsätta stå på loppis men att sen skänka pengarna till t.ex. BRIS eller Barncancerfonden. Tänkte att om jag står på loppis så kan jag skriva någonstans att pengarna går till välgörande endamål men måste man vara registrerad någonstans för att få skriva det? Jag menar att folk kan ju inte veta i fall jag är ärlig eller bara luras för att få in pengar....
Kanske ska mejla de olika organisationerna för att fråga lite

Ni kan hjälpa mig att stödja Barncancerfonden. Ni skulle göra mig väldigt glad, och framför allt barnen


Mamma över en natt

Glömde ju nämna att jag nästa helg ska vara "mamma" över en natt. Lonni ringde mig imorse och frågade om jag kunde ha Moa nästa helg, natten mellan lördagen och söndagen. Ååååå så mysigt. Då ska lilla Mosan sova hos mig, goaste unge! Det känns så kul att dom uppskattar mig och litar på mig så pass mycket så jag får ha deras lilla skatt över en hel natt. Vad vi ska mysa och leka =)

Jag älskar dig Moa som om du vore min egen <3

Din lilla tokunge!




Bilderna är tagna av pappa Simon


Lite av varje

Igår var jag och hälsade på på jobbet. Hade svårt att slita mig och svårt att inte "jobba". Skulle egentligen mest dit och hämta ett arbetsgivarintyg och lämna tillbaka nyckel. Detta ärende tog dock 4 timmar. Som chefen sa innan jag gick därifrån "Tänk vad lång tid det kan ta att hämta arbetsgivarintyg" =) Men det var verkligen värt dessa timmar. Fick jobb nästa torsdag då jag ska ha F-1:an (16 barn) SJÄLV! TJOHO!! A piece of cake =) Så jag ska planera lite för den dagen. På förmiddagen har vi i alla fall utedag så då blir det nog mest lite lekar har jag tänkt. Efter lunch blir det massagesaga som dom ÄLSKAR, jag klandrar dom inte. Sista stunden på dagen blir det arbetspass. Och sen ska jag jobba en halvtimme på fritids. Kommer bli en lätt match =) Skönt och roligt att få förfrågan om jobb där.

I måndags kväll var jag barnvakt till älskade Wille. Han var så otroligt duktig lilla pojken. Det är så kul nu när han bara pratar, pratar och pratar konstant. Jag förstår väl ungefär hälften av vad han säger =) Han blir 3 år den 19 april så då blir det lite paket.

Moa blir 1 år på fredag så då blir det kalas hos dom med presenter *me like* :) Jag var hos dom igår så då fick jag lite mys med älskade Mosan. Dom är så fantastiskt underbara dom där små.

Idag ska jag fika med Jennie. För er som inte har hängt med i min blogg så är Jennie en som jag hade i en kurs (AURA), ett samarbete mellan AF och FK. Hon och jag har fortsatt ha kontakt, ibland går vi ut och käkar och ibland fikar. Sen har vi sms och mailkontakt emellanåt. Kul med någon som fortsätter hålla kontakten med och som man kan göra roliga saker med. Var hemma hos henne en dag förra året och fick träffa hennes familj =)




<3 Kärlek <3

Bilderna talar för sig själv. Jag älskar dessa små juveler och saknar dom varje stund jag inte är med dom. Mina vänner och deras barn betyder allt för mig. Vad skulle jag göra utan er???
Tack för att jag får vara en del av erat liv.
Massa pussar och kramar <3