Sötaste prinsessan i stan

 Min lilla älskade Moa! <3


Mors dag

MORS DAG

Många är idag glada över att få fira sina mammor på mors dag. Jag är glad att jag slipper. Fast det är klart att en del av mig önskar så att jag hade en mamma som var värd att firas. Jag läser överallt folk som gratulerar sina mammor och en massa hyllningar. Dessvärre kan jag inte göra så mycket åt min egen situation i det läget. Det är som det är helt enkelt.
Men grattis alla underbara mammor där ute, ni som är värda era barn!!

Energin är på väg tillbaka

Efter flera veckor utan någon nämnvärd energi så är den nu på väg tillbaka, HALLELUJA!
Som jag skrev igår så var jag akut till tandläkaren för att jag hade ont i käften. Fick då reda på att jag kunde ha bihåleinflammation. Åkte iväg på dop och när den kraftfulla bedövningen hade släppt så kom värken tillbaka. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid kl. 19.45 igår kväll. Syster följde med som moraliskt stöd.
Kom dit 19.30 och fick komma in med en gång, var ute igen efter fem minuter. Fick träffa en jättebra läkare som tittade ner i halsen, i öronen och upp i näsan. Efter att ha tittat i ena näshålet så konstaterade han att jag hade TYDLIGA tecken på bihåleinflammation. En total lättnad sköljde över mig för jag trodde nu att jag skulle få något och efter 5 minuter skulle jag vara frisk som en nötkärna. Så brukar ju antibiotika fungera. "TYVÄRR...." tillade han, "...så gör man inget åt det idag utan det läker av sig självt" Attans då. Fick rådet att ta 2 Alvedon + 1 Ipren.
Det är i såna lägen man är otroligt glad över att ha frikort, när man är på ett fem minuter långt läkarbesök och dom inte ens kan ge mig ett recept.
Jaja, men han var suverän i alla fall och det var skönt att bara få en diagnos, det blev lite lättare att hantera då.
När jag kom hem hade jag fått feber till råga på allt. 38.3 och innan tabletterna hade hunnit värka så hade den säkert höjts lite.
Lade mig och sov och imorse när jag vaknade var jag feberfri och inte ont i käften alls. Efter en stund började värken komma tillbaka lite så då tog jag tabletter innan det hann sätta igång ordentligt. I och med att dom hjälper så gör det nu inte så mycket att jag inte fick antibiotika. Ipren och Alvedon är nog ändå skonsammare mot min mage och när den medicinen hjälper så behöver jag inget starkare.

Jag sov som en stock i natt. Var länge sen jag sov så bra. Vaknade någon gång väldigt tidigt imorse men somnade om med en gång. Åt frukost runt 10.30 Underbart!!! Syster gav sig ut och köpte hämtmat till oss och även ett glasspaket som ska vara bra när man är sjuk =)

Känner att det är dags för tabletter snart igen. Men först tänkte jag bjuda på bilder från dopet igår. Cissi, världens underbaraste vän. Jag var lite orolig för dopet eftersom jag alltid är den enda som brukar komma helt själv på såna tillställningar och därför inte ha så många att prata med. Men Cissi är en underbar värd och verkligen "tog hand om" mig. Hon fick mig att inte alls känna mig utanför och ensam och det visade sig att jag hade oroat mig helt i onödan. En bättre vän får man helt enkelt leta efter. Tack snälla underbara du och tack till hela din familj som är så underbar på alla sätt. LOVE YOU!!

              Pappa Fredrik, mamma Cissi, storebrorsan William, faddern Camilla och självaste huvudpersonen, Albin


Dagens händelser

Dagen har varit händelserik, minst sagt, och den är inte slut än. Vid kl. 12.45 skulle jag vara hos tandläkaren. Kom in kl. 13.30. Skulle på dop kl. 14.
In till tandläkaren. Hon lade en fet bedövning. Shit vad den tog! Blev helt bortdomnad i hela tungan och hela vänster sida. Hon filade den tanjden jag hade ont i. Hon sa att värken nog kom ifrån att mat fastnar däremellan eftersom jag tydligen inte hade något hål just där.
Hon lagade ett hål i undekäken. Man kan ju undra varför eftersom det inte var där jag hade ont. Men jaja, den tanden skulle säkert också bli lagad förr eller senare.
När hon var klar med allt frågade hon "Är du förkyld?"
Jag: Ja
Hon: Har du ont i tandköttet och när du böjer dig fram?
Jag: Ja
Hon: Då är det nog inte tanden som är problemet utan du har nog bihåleinflammation.

EH, okej! Så fick alltså bedövning helt i onödan. Men det var inte lätt å veta.
Åkte sen i väg på dop (bilder kommer senare) och när bedövningen hade släppt så fick jag ont igen. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid ikväll kl. 19.45 Syrran ska med som moraliskt stöd.
Nu ska jag försöka få i mig något att äta innan jag åker till doktorn.

Ett år av saknad!

Ett år sedan du valde att lämna din familj, vänner och livet. Ett år av saknad, ett år av funderingar, ett år av frågor. Man undrar så VARFÖR? Kunde man ha gjort något annorlunda? Vi hade mailkontakt på Facebook precis innan men jag anade aldrig vilka tankar du bad på. Kanske var jag för ego och bara så mitt eget. Du var den du alltid har varit, glad och skämtsam. Jag har fått höra efteråt att jag var viktig för dig. Jag anade inte riktigt det. Du var en person som har varit min vän när alla andra hatat min existens. Du vågade vara min vän när ingen annan vågade. Du vågade vara vän med den fula, dumma och mobbade tjejen. Du var min ENDA vän när jag jag inte hade någon annan. Jag önskar så att du hade sagt till mig vilka tankar du bar på så jag hade kunnat göra lite tillbaka och vada din vän. Jag önskar att jag hade frågat mig, brytt mig mer. Jag  brydde mig men har inte insett det förrän efteråt. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta varrt du än befinner dig. Jag kommer minnas dig med glädje och värme och som en person som vågar gå emot stormen, det är dom personerna som sätter spår i människors hjärtan och du satte spår i mitt.

Hoppas du har det bra där du är nu Micke! Ta hand om din mamma som avled samma dag som du begravdes. Ta hand om varandra! <3


Må aldrig denna timme ta slut!

Idag var det ett besök hos Anna efter jobbet. Det kändes bra som vanligt. Ibland tycker jag att det känns lite för bra för när vi tvingas göra uppehåll, som nästa vecka, så känns det så fruktansvärt jobbigt. Det hade säkert inte känts så jobbigt om det bara känts lite mindre bra. Men självklart är jag glad över att det känns så fantastiskt bra.

Idag pratade vi om det som vi ägnat den senaste månaden åt: barndom! Det var länge sen jag kände så som jag känner med henne. Idag forsade det tårar igen, precis som förra gången, så nu börjar det hända lite vilket är skönt. Oftast börjar jag gråta när jag pratar om min egen självbild, när jag får beskriva hur värdelös jag känt/känner mig, om självmordsförsök och självmordstankar...helt enkelt om tankarna om mig själv. Hon satt där med sin empati och kloka ord och sa "Jag förstår att du känner så, det var absolut inte ditt fel, skolan borde ha sett mer, grannar borde ha reagerat, vuxna borde ha gjort något...." Då får jag en sån där lättnad. Jag behöver inte förklara något, inte försvara något, jag kan bara berätta med mina ord och hon förstår. Hon FÖRSTÅR!!!! Jag har längtat och väntat i hela mitt liv på den känslan och på en sån människa, och nu verkar turen ha kommit även till mig. Jag är så glad över kontakten med henne.
Jag ville slänga mig runt hennes hals idag och bara skrika ut "TACK!!!!" men jag fick självklart lägga band på mig själv.
Samtidigt som jag ville skrika ut min lättnad och tacksamhet så ville jag även skrika ut all ilska och orättvisa jag kände. Det enda jag fick ut var "Jag ville bara att någon skulle ta mig därifrån!" Hon förstod.

Jag har mycket att tänka på efter en sån terapitimme. Var till Åhléns och köpte en skrivbok där jag ska skriva ner lite tankar och känslor jag kan ta upp med Anna för att undvika att glömma något.

Jag skulle egentligen till tandis imorgon men i och med att jag fortfarande är dunderförkyld så ville jag inte lägga mig i tandläkarstolen med en massa grejer i käften och knappt kunna andas. Idag ringde jag därför återbud. Hade tackat nej till jobb bara för att jag skulle till tandis men tänkte ändå nu att jag jag ska göra lite ärenden på stan. Och det var tur att jag inte sa att jag kunde jobba nu när jag avbokade tandis, för idag fick jag obegripliga papper med posten så måste ändå ner till stan och fixa det.
Efter stan ska jag till Cissi och hjälpa henne lite med kidsen, dom ska styra lite inför lördagens dop =) Hoppas på att få sova en hel natt men det är väl inte så troligt.

Idag har jag fyllt på fruktfatet till max =)


Boktips!

För en tid sedan köpte jag två böcker, bl.a denna bok som heter "Kriget är slut" av morgan Alling.
Jag påbörjade boken för några dagar sedan och idag läste jag ut den. Det är en bok jag verkligen kan rekomendera till alla bokälskare. Det var länge sedan jag läste en sån bra bok.
Boken handlar om hans uppväxt med en alkoholiserad mamma och hur han fick flytta runt bland olika barnhem och fosterfamiljer. Men framför allt handlar det om hans överlevnad och hur han överlevde tack vare humorn. Trots att det är ett svårt ämne så lyckas han ändå flika in med lite humor så boken blir väldigt rolig emellanåt men självklart också sorglig....MEN hoppfull.

Jag är rätt kräsen när det gäller mycket, allt från godis, kakor, tv-program och böcker. Men den här boken var en riktig topp-poängare.

Betyg: 5 av 5

Den här boken ska jag spara och ta fram någon gång när jag sitter och skriver min egen bok. Gillar språket och hans sätt att skriva. En bok jag kan få mycket inspiration ifrån men självklart att göra om det till mitt eget.







Idag har jag äntligen varit ute efter att, mer eller mindre ha bott i sängen i 3 dagar.
Har sprungit fram och tillbaka till tvättstugan men också varit en snabbis till affären. Tyvärr har jag fått någon hemsk rethosta nu ikväll så jag nästan kräkts. Är livrädd för att jag ska få tillbaka samma hosta som jag hade i februari då jag bröt ett par revben. Så nu har jag börjat käka Noskapin. Imorgon ska jag till jobbet. Jag brukar få korta dagar på jobbet. Kan inte vara många där som jobbar heltid eftersom jag får tider som 7.30-13 eller 11-15 och sånt haha Men bara för att jag är dålig nu så lyckas jag få en lång dag, 8-16 men jaja, det ger ju cash, får se det från den ljusa sidan =)

Änglarna ramlade in när jag som bäst behövde dom

Igår skrev jag om en som erbjöd mig ett litet lån då jag var helt bankrutt. Strax därefter fick jag ett sms av en kompis "Jag såg dit rop på hjälp. Jag har satt in 150:- åt dig, det är en gåva från mig" Naw så söt! Blev alldeles rörs. Strax efter det sms:et så fick jag ett meddelande från en annan kompis som frågade om hon skulle följa med mig och handla eftersom det inte alltid är så lätt att handla med cykel. Oavsett vad det är för hjälp som erbjuds så uppskattar jag det verkligen. Ni är så himla underbara och goa!
Det där med att åka och handla med en kompis ska jag verkligen fundera på. Jag som vill slita mig ännu mer från mina föräldrar. Och alla åker ju och handlar någon gång ibland så då kan jag lika gärna hänga på min kompis när hon ändå ska åt det hållet =)

Nu har jag i princip varit sängliggande i 3 dagar fast idag ska jag ut....men bara till tvättstugan och tillbaka. Verkar blåsa lite så den korta sträckan på 25 meter kan ju räcka.
Skulle träffa finaste Jennie imorgon men idag ringde dom om jobb så jag ska jobba. Jag kände det på mig och har tänkt hela helgen att eftersom jag ska träffa Jennie så kommer dom säkert ringa. Och mycket riktigt så ringde dom. Även att jag väldigt gärna hade träffat Jennie så ska det ändå bli roligt och skönt att jobba. Har inte jobbat på 1.5 vecka av den enkla anledningen att dom inte har ringt. Ska bli kul att komma dit igen och Jennie och jag skulle hitta en ny tid. Hon var bara glad för min skull när jag ringde och berättade att jag skulle jobba. Får nog kontakta lite förskolor och fritidshem igen så jag får lite mer jobb för nu börjar det lugna ner sig.
Imorgon ska jag jobba för 2 personer, en på förmiddagen och en annan på eftermiddagen. SUPERWOMAN! =)
Nu när jag jobbar så kommer jag nog tvätta händerna konstant, hela tiden, så fort jag har rört vid ett barn haha. Vill inte bli sjuk igen.

Änglar finns <3

Blev överraskad med ett mail för en stund sedan. Det var från en kär nätvän som hade läst min blogg och som erbjöd mig att låna pengar av henne så jag har till mat. Alltså, hur underbara människor finns det inte? En sån underbar och godhjärtad människa som aldrig har träffat mig och som ändå kan tänka sig att låna ut lite pengar.
Så ja, änglar finns, helt klart!



Helt sjukt vad energi jag fick med en gång så fort någon klev in och gav mig lite hjälp. 
Har skrivit en liten lista på vad jag ska handla hem för jag ska skicka syrran och pappa till affären då jag fortfarande är sjuk. Just nu sitter jag med en febertermometer. Jag känner mig febrig i ögonen fast tror ändå inte jag har någon feber men bäst att kolla läget.
Idag har jag endast druckigt en kopp te. Har typ inget annat hemma, kan vara därför jag känner mig konstig i kroppen.

TACK ÄN EN GÅNG UNDERBARA MÄNNISKA! DIN GODA GÄRNING BETYDER MER ÄN NÅGONSIN!!

Bankrutt

Blev bara en kopp the till frukost. Brödet var slut, har inte tillräckligt mycket med mjölk för att käka gröt, har ingen fil hemma...det värsta av allt är väl att jag inte har några pengar kvar för att köpa hem sån. Har väl typ 20 spänn. BRA JOBBAT MARIA!! Jag vill inte be mina föräldrar om hjälp heller. Jag vet att dom har sisådär 70 000 :- på ett sparkonto men trots det så skulle dom aldrig sjunka så lågt så att dom skulle hjälpa mig i en nödsituation. Dom är för snåla och för pengakåta för det.
Mamma beklagade sig häromdagen om att det bara sjunker på kontot hela tiden, därför vågar hon knappt ta nåt därifrån. Eh, ja pengar har en förmåga att sjunka konstigt nog.
Sen att hon ska slänga ut över 4000:- på en kurs i sommar stör henne inte så mycket men hon skulle aldrig hjälpa sin egen dotter så hon har mat på bordet.
Så nu är det väl bara att leva på hoppet och att leva på kärlek tills jag får pengar nästa gång. Vilken kärlek förresten? Den lyser också med sin frånvaro, men hoppet kan ingen ta ifrån mig i alla fall =)
Om man ska se det från den ljusa sidan så är det väl att jag är sjuk nu så jag har inte så bra aptit ändå. MEN jag känner att jag börjar bli frisk. Det ALLRA värsta av allt är ändå att FRUKTEN ÄR SLUT! Gaaaaa!!! Jag brukar ha hela fruktskålen överfull men nu är det jättetomt däri :(
Ok jag har ca 20:- kvar men hur ska jag prioritera? Ska jag köpa frukt, eller mjölk, eller bröd...alltså jag behöver ju allt så går knappast att välja
Just nu saknar jag gröten och frukten mest av allt...my precious... Jobbar jag så får jag åtminstone mat där men som det ser ut nu så jobbar jag bara fredag nästa vecka. jaja, jag överlever på nåt sätt. Jag har inte dött förut av att vara utan mat. Kan hända att jag bara blir lite arg, grinig och känslig men det är ju som det brukar =)
Jag har hela tiden sagt att jag inte är så orolig för detta med pengar, det ordnar sig på nåt sätt. Jag är inte orolig nu heller. Men jag vill ha MAT!!!

Mobbare på Facebook

För en tid sedan fick jag en fråga i bloggen hur jag tänker när jag "vill" ha gamla mobbare som vänner på facebook. Jag svarade den kommentaren i hennes blogg men tänkte skriva ett inlägg om det.
Jag behöver inte prompt ha kontakt och vara vänner med dom som mobbade mig, men jag är lite utav en sk. "open mindare". Jag tror på att människor kan förändras och ingen blir gladare än jag när jag upptäcker att så är fallet. sen känner jag en stor sorg när jag märker att människor fortfarande dömer mig för mitt utseende eller för att jag är född i en familj som jag själv inte har valt.
Jag är inte bitter och jag lider inte längre av mobbningen. Jag har liksom gått vidare och jag anser att det är dom som mobbade mig och som fortfarande dömer mig som har fastnat i det förflutna.
I princip hela skolan var med i mobbningen på nåt sätt mot mig, hela min klass deltog. Även om en del inte var direkt elaka och sa elaka saker så deltog dom i utfrysningen och det är minst lika allvarligt, men många av dom har jag idag på facebook och har en bra kontakt med.
Jag har fått mail och kommentarer av gamla mobbare som bett mig om ursäkt och som sagt att dom vet att dom betett sig dumt mot mig. Det värmer verkligen mitt hjärta och jag är tacksam för att det, trots allt, finns så godhjärtiga och föränderliga människor.
Visserligen brukar jag säga att hela Överum hatar mig men jag får väl ändra på det och säga att kanske 99% av överumsborna hatar mig =)

Nu är det lite synd om mig

Jag brukar aldrig känna mig direkt sjuk när jag är förkyld, men nu känner jag mig SJUK. Har i princip legat i sängen i två dagar nu, varken ätit eller sovit och krafterna är nere på noll. Efter att nu ha tredje virusattacken på bara en månad så är jag lite trött på skiten . När detta har släppt och jag får pengar så ska jag investera i KanJang, vitaminer, handsprit...you name it! Jag ska hålla mig frisk sen efter detta, ska träna, löpa, äta, må bra!
I natt sov jag uselt. Tog tablett igår för att kunna sova, vaknade 23.30 - en tablett till, och när jag vaknade tidigt imorse så tog jag ytterligare en, alltså 3 (TRE!) stycken under en natt = ÖVERDOS! Inte konstigt att jag har varit deckad idag.
ÅH, jag vill börja äta igen men ingen vidare aptit och inga pengar till att handla mat för. Hur ska jag klara mig till torsdag då jag får A-kassa? Hela 1736:. får jag, TJOHO! Får ju lite lön också och lite försörjningsstöd men har ingen aning om när jag får det. Ah, livet leker nästan jämt!

En sån där kväll

Ikväll känner jag mig mest ledsen, ensam, tom, uttråkad. Tårarna har runnit. Det händer väldigt sällan nu för tiden men ikväll är en sån kväll som det händer. Jag önskar så att jag hade haft någon mamma som jag kunde vända mig till, någon som kan hålla om en och ge en värme, någon att anförtro sig åt, en sån där varm underbar människa och som jag skulle vara stolt över att kalla för mamma. Men det finns inte och det är det som känns så ledsamt, ensamt och tomt. Vem ska jag vända mig till nu då? Jag vet inte vem jag ska prata med när jag känner så här. Jag får vänta ända tills onsdag innan jag ska till Anna. Funderar på att sms:a henne sen om hur jag känner men vet att inte inte kommer läsa och svara förrän på måndag. Men det är alltid nåt antar jag. Ska träffa Jennie på tisdag men blir kanske inte så mycket sånt snack direkt. Jaja, får se hur det blir.
Nu för tiden tänker jag i alla fall inte att jag ska skada mig själv så fort jag känner motstånd. Nu tänker jag mera att jag  behöver ha hjälp med att hantera detta och tänker ut hur jag själv ska göra. Så bara för att jag mår skit just nu så ligger jag inte på latsidan för det utan jag tänker ut en lösning. Den närmaste lösningen jag kan köpa på nu är att skriva detta blogginlägg, sen messa Anna, äta lite och sen sova. Håller jag igång med dom grejerna så kommer jag nog överleva den här kvällen, bara hoppas på att morgondagen blir bättre..

PÖSS på er!!


Vad tycks???

Vad tycks om mitt fina, rosa, glittriga iphoneskal? I love it!

Att påstå att jag är piggelin idag är en klar överdrift. Efter att ha gått med virus i kroppen i två veckor så känns det som att jag fått en klubba i huvudet. Jag sov bättre än på länge i natt men ändå har jag varit mer död än levande idag. Har mest legat och läst hela dagen, nerbäddad i sängen. Hostar fortfarande väldigt mycket och får ibland köra med nässpray för att inte bli helt igentäppt. Vaknade imorse med sprängont i huvudet, tog en tablett och efter ett tag kändes det bättre men lagom till lunch kom skiten tillbaka igen så fick ta en tablett till. Nu har det värsta släppt, har bara lite känningar.
Det ser så himla skönt ut ute. Funderade på att sätta mig ute och läsa idag men med rädsla för att bli påhoppad av grannen så höll jag mig inne, med neddragna persienner. Helt sjukt egentligen att jag ska leva så. Nästa gång han flyger på mig ska jag nog ge honom på moppen.

Bjuder på denna! Vet att jag är ful som stryk men det tar jag inget extra för ;)

 


Vilse i Västervik

Igår var jag med Lonni och Moa hela dagen *mys*. Vi var först på stan en sväng innan vi gick hem och Moa somnade en stund i min famn, lilla gumman då. Det var så mysigt att ha henne liggandes och snosa i min famn, hade kunnat sitta så i evigheter. Men Moa vill knappast sova i evigheter så hon går inte med på det.

Runt kl. 17 började vi vår promenad till långrevet. Dom hade lite jippon där som vi gick på. Vi gjorde det inte lätt för oss direkt. Vi gick inte den vägen vi brukar gå utan vi började gå in på massa småvägar och till sist hade vi ingen aning om vart vi var. Vi irrade omkring där bland hus och gator och försökte mest gissa oss fram.

Moa var glad i alla fall och hon var väl förberedd med lite vätska.



 Min GPS på min iphone kom till användning i alla fall. Jag tog fram den och med en gång kunde vi se vart vi var och vilken väg vi skulle gå för att komma rätt. BRA JOBBAT KVINNOR!
Alltså seriöst! Hur ofta går man vilse i Västervik? Det är nog lättare att gå vilse i en telefonkiosk =)
Men jag såg det från den ljusa sidan och tyckte det var ett väldigt spännande äventyr =) Vi fick se så mycket som vi inte sett tidigare, jag har aldrig någonsin varit i det bostadsområdet eller i den skogen. Det var hur fint som helst. Kolla denna bild t.ex. Mysigt ju =)



Till sist kom vi i alla fall fram till jippot där vi fick (köpte) lite klen saft, torr bulle och Moa fick nog den tjockaste korv jag någonsin sett. Jaja, vi hade i alla fall tur med vädret.





På vägen hem fick Lonni väldigt ont i örat som bara blev värre och värre. När vi kom hem till dom igen tog jag på Moa pyjamasen, gav henne välling och sen somnade hon i min famn för andra gången den dagen. Jag älskar dom stunderna! Lonni ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid till vårdcentralen kl. 21.15. Eftersom Simon jobbar kväll/natt så stannade jag kvar hos Moa medan Lonni åkte och träffade en läkare. Det visade sig vara öroninflammation *AOTCH*
Hade i alla fall en underbar dag med mycket mys.

Bilderna blir rätt dåliga när jag använder spegelkameran men hon är lika söt ändå =)

 


Kontaktannonser

Jag har tappat lite av motivationen till träning, grannen är klängig och äcklig och beter sig som en gris, dessutom så får jag ligga och lyssna på mina grannar som pippar om kvällarna så sängen knakar. Är det någon som nappar på dessa kontakannonser så hör av er till 070-91 XX XXX Kontakt via blogg och mail går också bra

1. Sökes: En adoptivflickvän till en italienare i sina bästa år. Ett krav är att du gillar choklad och oväntade påhälsningar. Det är en fördel om du är djurkär då du kommer bo i ett hyreshus med både grisar och kaniner. Tveka inte att höra av dig. Jag kan garantera ett underhållande liv!

2. Sökes: träningskompis som går in stenhårt för träning och som både kan inspirera och motivera. Det är en fördel om du bor i västervik och inte är främmande för nya utmaningar ( utmaningen i detta fall är JAG) tack på förhand!

Några scener från gårdagen

1.
- hör du att jag har kommit i målbrottet?
- håller du på att byta kön eller?
- ja det är grymt ju
- 39 kr blir det (för varorna alltså)
- då får du fyrtio av mig ...Slänger fram 20 kr men upptäcker genast min tabbe
- du ser min hjärna funkar redan som en mans :)
Han hade inte mycket till sitt försvar

2. Jag sitter i väntrummet då jag hör en behandlare komma ut. Jag hör hur två dörrar låses. Hon kommer åt mitt håll och ska ut genom dörren. Hon stannar till vid mig
- Väntar du på någon?
- Ja, jag ska in dit snart Jag pekar åt det hållet hon kom ifrån
- Jaha, och nu har jag låst där
- Det ordnar sig
- Men då kommer din behandlare kanske ut och hämtar dig
- Ja det ordnar sig, upprepar jag
- Men sätt dig där så hon ser dig. Hon pekar inåt mot väntrummet
Nej, jag tänkte leka kurragömma när Anna kommer. DAAAAAAA!!!!!!! Jag kan ta hand om mig själv!

3. - Vill du ha någon hjälp?
- Nej tack, jag bara kollar lite
- Okej , det går bra.
Menar dom då att det inte alltid går bra att bara kolla i en affär?

Dessutom när jag pratade med en kompis så kom jag på att jag nog ska börja i DBT (Dialektisk BajsTerapi) Jag jobbar med små knoddar men jag kan verkligen inte med skit. Det är så äckligt!!!

Innanför mitt skal

Igår kom hon innanför mitt skal den där Anna. Jag hoppas hon fick lite av en AHA-upplevelse, det hade jag fått om jag var behandlare. Jag brukar kunna berätta för henne öppet om vad jag varit med om men det brukar inte komma så mycket känslor som det kom igår. Allt var som vanligt i början, jag berättade, fnissade lite över vilka idioter jag växt upp med, fnissade lite åt hur värdelös jag har varit...jag brukar fnissa åt det mesta. Gjorde så även igår, tills det var ca 10 minuter kvar av samtalet. Då frågade hon "Vad tänkte och kände du när du försökte ta livet av dig Maria?" Mitt i prick!! "Jag hatade henne och jag tänkte att om hon inte tar livet av sig så gör jag det, jag stod inte ut med att leva på samma planet som hon. Jag kände mig värdelös och att ingen kunde tycka om mig" Sen började tårarna rinna och inte så lite heller. Jag har gått hos Anna ett halvår men vet inte om jag någonsin har gråtit hos henne tidigare. Kanske ska lägga gårdagens datum på minnet, det var en stor dag.
Jag berättade om hur "osynlig" jag varit, att jag ångrar att jag inte stod på skolgården med en kniv mot handleden, allt för att få hjälp. Men jag var tyst, det jag kände, tänkte och gjorde höll jag tyst om. Ingen fick någonsin veta om den gången då jag gick till skogen och försökte hänga mig själv. Aldrig att någon fick komma innanför mitt skal då.
Jag var som en liten kanin, som skakade av rädsla. Så fort jag öppnade munnen började jag darra.

Jag vill egentligen inte gråta men det känns ändå en befrielse att Anna fått se mig bakom mitt skal. Det betyder nog att jag nu börjar känna mig trygg med henne, på riktigt och att jag vågar släppa ut mina känslor. Som den proffsiga psykolog hon är så satt hon där med empati i ögonen och försökte visa att hon FÖRSTÅR att jag var ledsen och att det var okej.
Jag har gått i terapi i 13 år men Anna gör saker som jag aldrig varit med om tidigare. T.ex. så börjar hon varje session med att återberätta vad vi pratade om gången innan. Har tyckt att det varit väldigt jobbigt att hon gjort det men igår tänkte jag att det visar att hon kommer ihåg och har förstått vad vi pratade om och det är en trygghet i sig. Sen så kan jag ibland nästan inte hålla mig för skratt när hon återberättar det jag berättade om vad min morsa gör ibland. När Anna återberättar det så hör jag hur sjukt det låter och jag tänker "Är min morsa verkligen så? Vad barnsligt det låter" Och ja, hon har en del barnsliga saker för sig den där människan.

Mänsklig värme om uppskattning är gratis. Bjud någon idag!


Shoppaholic

Jag heter Maria och jag är shoppaholic.
Alla bloggläsare säger i kör: HEJ MARIA!

Ja det är väl rätt känt numera att jag har svårt att hålla i pengar. Att t.ex. gå på socialbidrag eller A-kassa passar mig som handen i handsken för då går det mycket bättre med mina impulser. Kan liksom inte hantera mer pengar än så.
Men det är någon/några som vill jävlas med mig och ger mig passa pikar via mail. Varje dag får jag minst ett mail, oftast flera, om att jag kan låna massa pengar med 0% ränta. hur dum tror dom att jag är?? Eller ja, jag skulle nog lätt kunna vara så dum. Ett klick bort så har man 250 000 på kontot. Hur frestande är inte det?? Men näää, inte ens jag går på det.


...and here we go again.

Ibland tror jag att det är någon som driver med mig. Under påsken var jag magsjuk, förra veckan var jag dunderförkyld. Var bra i sisådär två dagar och tränade igår. Vad hände då? jo blev förkyld IGEN GAAAAA! Så nu är jag hes så det låter som att jag hamnat i målbrottet, hostar och har mig. Vad göra liksom? Blir galen. Vill ju träna och må bra. Så idag blir det en innedag för nu ska jag bara må bra en gång för alla. Det enda är väl att jag ska till Anna idag. Kan inte bestämma mig för om jag ska gå eller hoppa över den här veckan. Efter förra gången jag var där så tappade jag rösten mer eller mindre. Så blir knappast bättre tt sitta och anstränga rösten i en timme utan uppehåll. Men samtidigt så är dom samtalen jätteviktiga för mig. Hjälp mig att bestämma!!!!

Känner mig så här just nu


Coops personal rockar fett!

Efter ett ganska tråkigt och snabbt avklarat träningspass så drog jag till Coop för att handla. När jag stod bland tidningarna (älskar Coops tidningsutbud) så kommer det 3 kvinnor från personalen och börjar prata bland tidningarna. Dom sökte en tidning om Camping.
Kvinna 1: När vi gjorde om så fick den nog inte plats så den bara inte har kommit fram.
Kvinna 2: Så tar dom bort såna tidningar och sätter dit sånt här skit!
Hon pekade med hela armen på dom träningstidningar som jag tittade på. Hade hon tränat lite så hade hon kanske inte varit så förbannat missnöjd och bitter. Man kan undra vad som fattas i hennes liv.
Ett stort + till Coops tidningsutbud i alla fall.

Ska nu duscha och sen äta och sen dra till en kompis och gosa nykläckt bebis *mys* =)

Utan innehåll

Mitt liv känns rätt innehållslöst för tillfället. Skulle vilja att det händer något, nåt planerat, nåt oväntat, vill hjälpa andra. Skulle kunna tänka mig att åka till Afrika och jobba som volontär, eller besöka något barnhem eller jobba på en svensk skola i nåt annat land. Stora drömmar men ack så viktigt. Är man så feg som jag så blir det dessvärre inte så mycket av ens drömmar utan dom tynar bort med tiden och sen kommer jag inte ens ihåg att jag har drömt dom.
Ett alternativ är att göra någon nytta här i Sverige. T.ex. jobba med att hjälpa sjuka (ex. cancersjuka barn) eller utsatta barn. En idé som jag fått som nog blir rätt lätt är att genomföra är att fortsätta stå på loppis men att sen skänka pengarna till t.ex. BRIS eller Barncancerfonden. Tänkte att om jag står på loppis så kan jag skriva någonstans att pengarna går till välgörande endamål men måste man vara registrerad någonstans för att få skriva det? Jag menar att folk kan ju inte veta i fall jag är ärlig eller bara luras för att få in pengar....
Kanske ska mejla de olika organisationerna för att fråga lite

Ni kan hjälpa mig att stödja Barncancerfonden. Ni skulle göra mig väldigt glad, och framför allt barnen


Dagens GI-frukost

Jag är lyckligt lottad som älskar ALL gröt och då menar jag verkligen ALL gröt.
Frukosten idag bestod av:

- En tallrik havregrynsgröt
- En smörgås med pålägg
- Ett ägg
- Ett glas lättdryck
- Ett apelsin

Behöver jag säga att jag nog klarar mig ett tag? Fast man ska aldrig säga aldrig. Mamma brukar säga att det är tur att jag inte bor hemma längre för då skulle dom bli ruinerade. Hon brukar också säga att om hon skulle äta lika mycket som jag så skulle hon rulla fram. Jag är nämligen JÄMT hungrig. Jag är hungrig så ofta så när jag är där så vet dom inte riktigt vad dom ska bjuda på längre eftersom jag sällan nöjer mig med enbart lunch. Efter en timme är jag hungrig igen. Har säkert mask i magen eller nåt =)

Är såååå trött så kanske blir en powernap, är lite sugen på att ta en promenad under dagen också, får se om jag tar mig ut....Är fortfarande rätt förkyld och nu är jag trött på det

Dagens GI-lunch

Har precis avnjutit en underbar GI-lunch. Det blev kycklingsallad, dessing (egengjord så klart), några honungsmelonklyftor, lättdryck och nyttig macka med ost. Jag är nöjd!
GI tillåter ju inget snacks i form av godis, chips och dyl så ikväll blir det att frossa i mängder av frukt till Eurovision. Nu är det fest folks!!! Fick även After Eight av grannen idag och efter att ha fått reda på att After Eight innehåller 0 (NOLL) GI så inser jag att den presenten satt som smäck, för en gångs skull.

Nu ska jag läsa klart min bok jag håller på med och sen blir det städning!
CIAO!!

Det tar tid att bli nyttig

Då jag har en del i skåpen som måste ätas/drickas upp så kommer det ta en liten tid att komma upp till den nyttighetsnivån som jag strävar efter. Jag är för snål för att göra en Anna Skipper.
Fick erfara idag förresten att det inte alls behöver vara så dyrt att ändra livsstil. Drog med pappa, mamma och syster till affären för att veckohandla. Nya nyttigheter skulle inhandlas. Nyttigheter brukar innebära KOSTSAMT. Jag var lite nervös när jag kom till kassan över att mina 800:- på kontot inte skulle räcka, men till min stora förvåning så gick det bara på ca 500:- Och då ska tilläggas att jag köpte kyckling, nötfärs, vinäger, massa frukt och grönt och sen en del konstigheter som Ajvar Relish, Fiberhusk, Mineralsalt och sötningsmedel. Dessutom lite fiberbröd så klart. Ska bli spännande, minst sagt, att se hur magen reagerar på alla fibrer.

Anna tycker att jag ska hålla kontakten med mina föräldrar till julaftonar, påsken, födelsedagar och andra högtider. Jag måste dock tillägga veckohandling. Jag kan ju inte veckohandla själv eftersom jag varken har bil eller körkort. Det är lite synd.


Hur gott ser inte det här ut att vara då? Jag DÖÖÖÖÖÖR!

 


Ska försöka ta tag i lite städning nu

Jag och matlagning

Vad är det egentligen med mig och matlagning? Igår bestämde jag mig för att börja äta efter GI-metoden. Allting gick superbra, ända tills kvällen då jag lagade mat. När jag hade maten i ugnen så har jag plötsligt ett illtjut som kommer från brandvarnaren. (Tänk att nåt så litet och oskyldigt kan låta så jävligt.) Bara att ta ner eländet och plocka ut batteriet för att undvika att få tinnitus. Tog ner det andra också för säkerhets skull.
Tyvärr kom det inga brandmän till min räddning. Män i uniform hade jag inte tackat nej till.

Jag tror, seriöst, att jag får små tecken hela tiden . Varje gång jag bestämmer mig för att ändra min livsstil och börja laga mat så går det åt helvete. Antingen går brandlarmet igång, jag bränner maten, eller det allra vanligaste - maten smakar aparsle. Det är säkert någon/något som försöker varna mig från att laga mat på grund av att jag antagligen förr eller senare kommer bränna ner hela huset och göra mina grannar hemlösa. Det vill jag inte ha på mitt samvete.
Jag försöker slå bort den tanken och fortsätta laga mat. Idag ska jag dessutom handla hem lite nyttigheter. Längtar tills jag får pengar så jag kan handla hem ännu mer, det kostar att ändra en livsstil.

Förutom detta så blev igår min fökylning och heshet helt plötsligt mycket bättre. Jag lät inte som en karl längre. Har varit så hes så i förrgår kunde jag knappt prata. Igår pratade jag inte alls under dagen eftersom jag var ledig och var hemma själv och bara myste. Det gjorde susen för min mansröst. Imorse vaknade jag dock med knivar i halsen. Jag ska i alla fall aldrig bli svärdslukare.

DAGENS TO DO!

*
Följa min mat -och sovklocka (helst slaviskt)
* Städa
* Handla
* Tvätta
* Slappa (i mån om tid)

Får man mer gjort om man gör en sån här lista i sin blogg?? Skulle ni få lite tid över idag och inte vet vad ni ska göra sp vet ni nu vart ni behövs =)

GI-metoden

Nu ska jag sätta igång med GI-metoden igen, göra ett nytt försök. Började imorse. Till frukost blev det havregrynsgröt, ägg, äpple och ett glas juice. GI-metoden är bra på så sätt att man inte tar bort något, mer en socker. Man äter i princip som man brukar fast man väljer ett nyttigare alternativ. Och ska jag till "Donkan" så kanske jag får välja en sallad i fortsättningen.
Jag har flera gånger funderat på LCHF men då ska man utesluta kolhydrater (har jag för mig) och äta mer fett, och dessutom INGEN frukt och det skulle vara döden för mig. Jag kan gärna försöka klara mig utan sötsaker men frukt vill jag inte vara utan.  När man äter efter GI-metoden så får man äta hur mycket frukt man vill =)

Har laddat ner några appar till Iphonen med GI-recept och dyl. Enligt experten så behöver man inte alltid följa GI slaviskt utan man kan synda någon gång ibland bara man kommer på rätt bana igen.
Jag ska verkligen försöka göra lite nyttiga GI-måltider. Kanske dock måste handla först och det kanske jag gör imorgon.
Idag blir det städning och skriva GI-matsedel.
Jag hoppas jag får med mig någon kompis på GI-metoden. Har frågat Lonni, får se om hon hänger på. Vore kul så man kan pusha varandra.
Och till er som nu tänker "Men du behöver väl inte följa någon diet som är så smal" Nej det må hända. Men oavsett om jag är smal eller inte så vill jag leva ett friskt och sunt liv och jag värdesätter mitt liv oavsett min kroppsstorlek. Dessutom vill jag bli lite piggare och det ska man visst bli av GI sägs det =)


Kexchoklad blåbär

På öppenvården där jag går finns en kvinna som heter Eva. Eva jobbar i receptionen men hon har också ett eget rum med egna patienter. Vi har asroligt ihop hon och jag. När min förra behandlare vid ett tillfälle var sen för att hon hade skrivit upp fel tid så fick jag en kaka av Eva som plåster på såret. Den smakade ljuvligt. Tror det var chokladmuffins med noblesse på eller någe liknande. Efter den gången vill jag bara ha kakor av henne men det är inte ofta hon har några med sig.
Idag när jag kom in till öppenvården och gick förbi hennes rum, såg att dörren var öppen och att hon satt där, så stack jag in huvudet och sa "TUDIDUUUU!!!" Hon vände sig om och skrattade, log med hela ansiktet. Vi blir glada av att träffa varann =)
Jag fortsatte "Du har inga kakor idag va??"
Eva: Nej tyvärr, men jag har dom här!"
Sen tog hon fram en påse med kexchoklad blåbär. Jag konstaterade att det måste vara nyttig choklad eftersom det är blåbär i. Tog den när jag kom hem. Det smakade inte överdrivet med blåbär men kexchoklad är ju gott med eller utan blåbär =)


Livet rullar på

Allt rullar på. Jobbar lite, träffar lite kompisar, har syrran boende hos mig, är fortfarande helt frälst i min iphone, samtalet idag gick kanon som alltid...... Det kan knappast bli bättre.

Samtalet hos Anna idag gav mig en hel del. Mycket att tänka på men bra saker. Hon gav mig svar och fick mig att tänka i andra banor. Hon sa, precis som E sa, att jag ska ha vissa människor på ett lagom avstånd. Självklart vill jag ha det men vad är lagom och hur gör man? Jag sa att jag inte vet konkret hur jag ska göra och att jag behöver hjälp med det. Hon behöver då veta lite konkreta situationer så är det lättare för henne att hjälpa mig med det. Likaså med att jag ibland träffar vissa för att jag vill ha sällskap och inte för att jag vill träffa just DOM egentligen. Det vill jag också ha hjälp med, att stå emot frestelsen av sällskap.
Ja, det blev mycket djupt idag med det är det som är tjusningen med terapi =)

Idag jobbade jag 7.30 - 13. Känns ju rätt soft. Samma tid imorgon. Har blivit lika omhändertagen idag som jag blev igår med egen frisör och massör och i någon lek var jag drottning med ca 5 stycken betjänter. Det gjorde ju inte så ont =) Sen kallade dom mig för drottning och Mamma resten av dagen, precis som att leken fortsatte trots att jag gjorde annat haha godingar.
Läste saga idag för dom stora (5-åringar) barnen. Då fick jag ta i med hårdhandslarna. Jag läste och dom pratade och pratade och pratade trots tillsägelser från min sida. Sen skulle vi lyssna på band som avslutning och dom fortsatte prata. Då tappade jag tålamodet, stängde av bandspelaren och sa "nu får ni sitta här ett tag och lära er vara tysta", sen gick jag ut från rummet. Men inte ens det hindrade dom från att prata.
Fast det är lätt att förlåta dom små för dom är ju inte direkt elaka som större barn kan vara. Dom tjurar inte, blir inte arga, säger inga elaka saker, slåss inte etc. Efter en stund kommer dom och kryper upp i knät med ett leende på läpparna och med en blick som vittnar om att dom tycker om mig ändå, trots mitt sammanbrott. Då smälter jag =)

Rör vid min själ


Dom skulle aldrig umgås med mig öppet.
Det skulle vara förbjudet och dom skulle sjunka så förbannat lågt. Jag vet det. Jag märker det. Utan att dom vet så märker jag det. Mitt namn är nedsmutsat, för alltid, och jag kan inte göra någonting för att ändra det.

Ibland önskar jag att jag hade varit en av alla dom stjärnor som går ut öppet och berättar att dom haft en jobbig bakgrund. Folk jublar åt deras mod, dom applåderar åt deras styrka. Dom behöver aldrig skämmas mer utan kan tacksamt luta sig tillbaka och njuta av att den tunga sten dom för alltid burit på har lossnat. Och med den så har dom fått acceptans och respekt.
När en vanlig "Svensson" berättar något, bara så mycket som yppar något om någonting jobbigt eller tankar och känslor, så ses det som fult och smutsig.

Jag vill kunna prata, skriva, uttrycka mig på mitt sätt och med mina ord. Jag vill kunna vara fri och ha ett värde, att människor ska kunna visa sig med mig öppet, säga att dom är min vän men istället är mitt namn TABU! Jag tror inte det finns så många som skulle säga till någon annan "Jag umgås med Maria för jag tycker det är kul att göra det, jag tycker om att umgås med henne, jag tycker om henne...."osv.

För några år sedan så hade jag fler kompisar som kunde visa sig med mig öppet. Varför? Jo för vi delade ett "intresse". På den tiden mådde jag dåligt, väldigt dåligt och då hade jag vänner som också mådde lika dåligt. Man satt och pratade och skrev om hur dåligt man mådde, hur man skulle ta livet av sig, vilka idioter man hade omkring sig. Men nu är det bara ful. FULT FULT FULT.

Till alla som känner till mitt namn: Jag är ingen som ska passa in i någon mall. Jag är ingen robot. Jag är en människa, en tänkande människa och jag gillar att uttrycka mig. Inget kan få mig att ändra på det.

Jag har skickat några förfrågningar till folk på FB. Några från förr, från min hemort. Det var 12 år sedan jag flyttade därifrån så jag tänkte att nu är vi alla vuxna. Jag har förlåtit dom för länge sen och är inte bitter. Men dom har tydligen inte förlåtit mig....för att jag är ful och har ett smutsigt namn. Flera stycken har avböjt min förfrågan.

När jag var på försörjningsstöd i förra veckan så träffade jag en från den orten. Hon är inte uppväxt där så hon hade ingen aning om vem jag var. Jag tvekade ändå på att gå dit. Jag ville bara inte träffa någon därifrån. Jag tänkte att hon har säkert hört mitt namn och har hört en massa rykten och har massa fördomar om mig redan innan hon träffar mig. Dock så var hon en supergullig människa, en av dom gulligaste jag har träffat och då ska ni veta att jag har träffat många gulliga människor i mina dar (men kanske inte överdrivet många supergulliga från den hålan. Förlåt om någon känner sig träffad som inte förtjänar det) Jag berättade för henne att jag inte alls ville träffa henne egentligen och berättade varför. Hon tyckte jag var modig och stark som berättade. Hon sa ganska förvånat "Menar du att det är vuxna människor som beter sig så?" Ja, alla från "förr" är vuxna idag och dom som var vuxna DÅ beter sig nästan värst idag.

Ibland minns jag för mycket för att orka. Jag önskar att jag inte var en sån tänkande människa, att jag bara kunde trycka på en OFF-knapp.
Jag har under mitt vuxna liv sagt "Jag bryr mig inte om mobbningen idag. Jag är inte arg och bitter på någon, jag tänker inte på det och jag påverkas inte av det något nämnvärt" Men när jag får tankar i huvudet på att jag är ful och värdelös så minns jag så väl vart det kommer ifrån, och då påverkas jag.

Men till er som vågar prata med mig och vågar nämna mitt namn och erkänna att jag existerar: TACK för att det finns såna som ni! Ni gör skillnad! Även om den skillnaden inte är värd något för andra så är den det för mig.




En snorigs vardag

Så var det igång igen som sagt. Mitt immunförsvar har verkligen sjunkigt i botten. I februari hade jag sån influensa så jag bröt ett revben till följd av hostan. För bara 2-3 veckor sedan spydde jag och hade feber och nu förkylning. Jag tog mig dock ut i eftermiddags en sväng. Blev alldeles för deppig av att sitta inne och snora när det är sånt fint väder ute.
Gick till stan, en promenad på 30 minuter (gick sakta) Gick i lite affärer. Köpte lite på H&M och sen hittade jag 2 böcker på Åhléns. Oavsett hur stort mitt shoppingmissbruk är så känner jag att det alltid är okej att köpa böcker.
För 10 år sedan så var jag så förstörd inombords så jag knappt pratade. Jag började då istället läsa verklighetsbasserade böcker. Därifrån fick jag förståelsen, hoppet och jag hittade orden som jag själv saknade.  Böcker har lärt mig att uttrycka mig och att fortsätta drömma, hoppas och leva. Därför kommer böcker alltid vara viktiga för mig. Lika viktiga som sömn, träning och mat är. Och ännu viktigare blir böckerna när jag är lite depp och i eftermiddags fick jag flashbacks från tidigare upplevelser. Händer ytterst sällan numera men när det händer, DÅ händer det...med råge. Så inget passade bättre än att få med mig lite nya böcker hem.

Dessa böcker följde med mig hem:



Innedag

Så var man förkyld igen. Vet inte vilken gång det är i ordningen som jag är dålig bara i år. Jag som har haft superbra immunförsvar och aldrig blev sjuk. Men jaja, bara att gilla läget. Idag blir det i alla fall en innedag. Kanske att jag tar mig en promenad senare i eftermiddag. Igår morse tog jag mig en promenad, var superskönt. På eftermiddagen var jag också på gymmet. Super! På kvällen kände jag mig lite depp men det är historia nu och något jag får ta med anna på onsdag. Nu är det frukost!

Jag är redo på nytt

Jag: Ska du med ut imorgon och springa?
Syster: Nja, hur långt då?
Jag: Typ runt huset

Ja längre än så skulle jag nog inte orka så jag ska börja med promenader, snabba promenader. Så småningom kanske jag kan börja intervallspringa och sen klarar jag kanske, förhoppningsvis, att ta mig runt en längre sträcka utan att kollapsa och få andnöd.
Det är dags att ta tag i mitt liv IGEN. Käka GI, dricka vatten, träna, ut och gå/springa osv. Jag är riktigt nyfiken på hur jag skulle påverkas av en sån livsstil. Jag har flera gånger försökt att komma igång med det men har aldrig riktigt gjort det fullt ut. Men nu ska jag försöka igen. Har även laddad ner flera appar till min iphone, som förhoppningsvis man ge mig lite tips, inspiration och motivation. Det är dags för mig att fetta och muskla på mig lite igen för nu har jag gått ner i vikt och det är INTE okej. Försöker även hitta bloggar som kan ge mig lite styrka i min kamp mot en hälsosam och piggare livsstil.



Måste bara säga att syster och jag verkar ha ett eget språk. Min syster har lite svårt att säga saker rakt ut, även dom mest enkla sakerna. Så idag har hon gått runt och sagt hela tiden "Det ser skönt ut ute" vilket egentligen betyder "Kan vi inte gå ut någonstans?".
Jag svarade med samma språk så när jag inte ville sa jag istället "Fast nu börjar nog solen gå ner så blir lite kallare"
Jag älskar raka rör.
OBS! Vi HAR varit utanför dörren idag. Bara så ni vet =)

 


(Onödiga) Saker ni inte visste om mig

I brist på annat så tänkte jag nu börja rabbla saker som ni, kanske, inte vet om mig.

* Jag skulle aldrig få för mig att börja dricka kaffe och jag anser att kaffe är som rökning: man börjar mest dricka för att det är en social grej.

 * Jag är sockerberoende. Kan man inte tro men det är ett faktum.

* Förr grät jag nästan varje dag, nu gråter jag på sin höjd en gång varannan månad.

* Jag anser att unga människor som får barn gör det för att dom tror det är en gratisbiljett in i vuxenvärlden och jag tycker att dom blir lite FÖR vuxna med en gång och inte längre är sig själva.

* Jag är trött på allt "Jag-kan-inte-göra-någonting-för-jag-har-barn-men-du-kan-göra-allt-för-du-har-inget-liv-snack"

* Jag säger väldigt sällan vad jag tänker men jag tänker en hel del.

* Jag levde under 5-årstid feldiagnostiserad med Borderline (Endast nya läsare som inte vet det)

* När jag gick på folkhögskolan så föreläste jag runt i olika klasser och i lärargrupper om mitt liv som mobbad, misshandlad och vanvårdad, om självmordsförsök, självmordstankar och självskadebeteende.

* Jag gillar "hårda tag", alltså när man hälsar på varann genom att skaka hand så ska man göra det ordentligt och får jag en kram så ska det vara ordentligt, blir det för löst så känner jag mig äcklad.

* Jag har svårt med människor som kommer för nära när jag inte själv är redo eller har fått tillit.

* Dom bästa och finaste människor jag känner är myndighets -och sjukvårdspersoner.

* Jag älskar ordning och reda och mår bäst då men jag har svårt att ha ordning och reda.

* NÄr jag var i ca 10-årsåldern så försökte jag bli religiös men när jag bad Gud om en cykel och inte fick det så slutade jag försöka.

* Jag hoppade av gymnasiet när det bara var en termin kvar.

*Jag har gått i terapi i 13 år

* För några år sedan var jag hos ett medium


FREDAG!

Skulle egentligen ha jobbat idag men dom ringde igår och sa att det inte behövdes för dom hade bara 5 barn. Så jag fick lite ledigt, men inte f*n har jag gjort nåt vettigt av den här dagen för det. Bara latat mig och ätit skräpmat. Jag fick flera nya tider på förskolan. Askul =) Tyvärr så ska jag till tandläkaren en av dom dagarna =( Jag skulle givetvis kunna avboka tandis vilket jag mer än gärna skulle göra men i och med att jag jobbar på timmar så kan dom ringa när som helst så tar jag en ny tandläkartid så finns det inga garantier för att jag inte får jobba då. Så jag kan lika gärna gå till tandläkaren och få det överstökat. Iphonen valde jag att behålla som sagt och det är jag glad för. ÄLSKAR den verkligen. Mitt bästa köp ever <3 Har även klickat hem ramar från Tradera. glitterramar. Hoppas dom är lika fina som dom låter =) Dock så kommer det ta 2-3 veckor innan jag får dom men den som väntar på något gott =) På onsdag ska jag till Anna. Var två veckor sen sist och jag ser verkligen fram emot att gå till henne. Har en del i huvudet som jag vill ta upp. Får nog skriva ner det för att inte glömma. Det är lite saker som har hänt under dom här två veckorna. Är så trött så jag skulle kunna/behöva sova i minst en vecka i sträck. Men jaja, får sova när jag blir pensionär =)

Iphonebloggar

Bloggar från min iphone nu. Valde att behålla den efter att ha snackat med dom och fått veta att det inte blir några extra kostnader som jag trodde. Måste verkligen medge att jag älskar min nya skönhet, fast det är lite knepigt att skriva men jag vänjer mig nog :) är nu på väg hem till pappa och mamma

Iphonebloggar

Bloggar från min iphone nu. Valde att behålla den efter att ha snackat med dom och fått veta att det inte blir några extra kostnader som jag trodde. Måste verkligen medge att jag älskar min nya skönhet, fast det är lite knepigt att skriva men jag vänjer mig nog :) är nu på väg hem till pappa och mamma

Stop shop

Jag och mitt j**la shoppande!  Idag har jag fått hem ytterligare två paket men ett av dom ska jag faktiskt skicka tillbaka (min iphone *ledsen*) Men det blir nog bäst så. Sen lovar jag alla och mig själv hederligt att inte skicka efter en enda pryl till. Inte förrän allt jag har nu är betalt. Jag ska bli Miss Spara. Jag hoppas att jag kommer få jobba både natt och dag så jag inte hinner shoppa något för det bästa är att sysselsätta sig med något för att slippa tänka och bli frestad.

Just nu är det mycket tankar, om det mesta. Hade det varit en normal vecka så hade jag varit hos Anna idag, men tyvärr så får jag vänta ytterligare en vecka. Men jag ska nog överleva det också. Jag skulle vilja börja föra dagbok på någe sätt som jag kan ta med till Anna men det finns så mycket jag skulle vilja anteckna om, som t.ex. ett och annat pucko som gör livet surt för mig, shoppingberoende, drömmar, tankar, känslor....ALLT! Och jag känner att jag måste begränsa det lite, annars blir det en enda gröt av allting.

Nu ska jag försöka koppla av med lite tv/bok och choklad. Bra avslut på denna hektiska men något spännande dag. Ingen dag är den andra lik - det har jag fått erfara idag, med RÅGE!
Imorgon blir det jobb på skolan igen och på fredag blir det barnomsorgen =) Dom har tagit emot mig så himla bra inom förskolan så jag blir alldeles varm inombords. Fast det är klart, att när jag timvikkar så ersätter jag någon och då blir jag viktig på ett helt annat sätt. Men ändå, dom har tagit emot mig med öppna armar, visat intresse för mig genom att fråga vad jag har gjort tidigare, vart jag bor och hur jag lever osv. Dom är verkligen intresserade av MIG och att lära känna MIG och det gör så mycket för mitt självförtroende. Allting bara bubblar inom mig =)

Onsdag ska bli en bra dag....eller??

Ska snart iväg på jobb på Sjöstaden. Är superdupertrött så just nu vet jag inte hur jag ska orka. Men det löser sig alltid. Blir nog pigg när jag väl kommer dit. Har nog kanske sovit lite FÖR bra i natt. I och med att jag inte sov en enda hel natt på typ 3 månader så har jag en del att ta igen, men det får jag göra på helgerna =) Kanske inte just den kommande helgen för då ska jag ha Mosan över natten men det har jag så gärna =)

Skrev ett mail till henne jag var hos igår. Skrev och tackade för att hon var så förstående igår. För mig är det viktigt att visa tacksamhet gentemot myndigheter när dom förtjänar det för dom får ofta så mycket skit. Hoppas hon uppskattade det.
Vilka sjuka tankar jag har om människorna i Överum egentligen. Hade hon bott någon annanstans så hade jag tänkt att henne empati och positiva inställning verkligen kom från hjärtat och att hon är så som person. Men nu när hon råkar bo i Överum så tänker jag att hon är säkert inte sån egentligen. Hon kanske bara är sån för att göra ett bra jobb och menar det egentligen inte, att hon inte är "äkta". Men jag tror att skulle jag ha en längre kontakt med henne och lära känna henne så skulle jag nog se henne mer som en människa än som en från Överum. Nu kommer jag dessvärre inte ha så mycket kontakt med henne och det är ju synd när jag har chansen att få bra erfarenheter från Överum. Men jag får helt enkelt leva med det =)

Nu ska jag åka iväg till jobbet.
TJING!!!!

En toppendag!

Dagen började med klippning. ÄNTLIGEN blev det genomklippt. Så skönt! Så nu kan det börja växa igen.
Efter klippningen så var jag på försörjningsstöd. Det besöket som jag inte alls ville på eftersom kvinnan bor i Överum. Så fort hon hämtade mig i väntrummet så fick jag ett mycket positivt intryck och när vi kom in sa jag hur jag kände:
- Jag ville inte komma hit för du bor i Överum och typ alla överumsbor hatar mig.
Hon var väldigt förstående och frågade om jag ville ha en annan handläggare. Hon sa också att hon aldrig har hört talas om mig och att hon tycker det var bra och att jag var modig som berättade. Vi skämtade också och sa att det kan vara nyttigt för mig att träffa någon från överum som är trevlig och vill hjälpa mig haha. Ja, minst sagt!
Hon var helt underbar i alla fall. Vi satt i bara 10 minuter för jag skulle iväg och jobba men jag hade lugnt kunnat sitta längre.
Vi hann ändå med en del på dom 10 minutrarna. Innan jag gick frågade hon om det kändes bättre än när jag kom. JA MYCKET! Bara att hon förstod varför jag inte ville träffa henne gjorde så mycket.

Sen var det dags för jobb. På en förskola jag varit på tidigare men på en ny avdelning. En småbarnsavdelning. Väldigt mysigt. Men när jag skulle byta blöja på en tjej och upptäckte att hon hade bajsat så fick en annan ta över haha. Miss ovan! Jag fixade istället fram mellis.
När jag inte hade så mycket att göra så började jag städa upp klossar som låg utspridda över hela golvet, men upptäckte snart att det var meningslöst för när vi sen bad dom leka med något så ville dom inte direkt leka med det som låg framme utan då skulle dom leka med det som man hade städat bort, dvs KLOSSARNA! Så dom vände mer eller mindre upp och ner på hela lådan och spridde ut dom över största möjliga yta.

Snorkallt har det varit och det har snöat så jag var stelfrusen när jag kom hem. Skönt med lite värme nu.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Tog en lugn morgon och senare på förmiddagen så började jag ta mig till gymmet. Hade inte kommit speciellt långt innan en från mitt gamla jobb ringde och frågade om jag kunde komma ut och jobba med en gång. Bara gå till närmaste busshållsplats och vänta på bussen =) Det var jättekul att komma tillbaka igen och jag fick värsta bästa välkomnandet av alla barn. gud vilken gruppkram det blev =) Men jag hade glömt hur intensivt det är att jobba med skolbarn. Fast timvikariat passar mig som handen i handsken. I och med att jag inte är på samma ställe hela tiden och ibland får lite ledigt (även om det inte har blivit så värst mycket ledigt =) ) så har jag massa energi när jag väl kommer dit. Och att folk ringer och att jag får ändra mina planer så snabbt gör mig inte ett dugg. Bara kul och spännande =)

Jobbade till kl. 16. Sen drog jag till träning. Var superskönt!! Efter det drog jag ner till stan och köpte en flashig klocka. Förresten, beställde en iphone 4 idag också. Hoppas jag inte kommer ångra mig. Blir lite extra kostnader i 5 månader till men det var inte så mycket. Får stå ut helt enkelt.

Har så ont i benen så nu ska jag ta värktablett och sen lägga mig i sängen. Imorgon ska jag klippa mig, sen till hon på försörjningsstöd och efter det jobb på förskola och efter det träning igen. Dagen uppbokad med andra ord =)

Träningsenergi

Jag är visserligen lite trött nu på kvällen, men träningssuget har börjat komma upp ur sitt ide. När jag sänkte medicinen så blev jag tröttare och orkeslös. Jag började sänka medicinen i början av februari, i samma veva som jag åkte på en dunderinfluensa och ett revben gick av. Efter det kunde jag inte träna på 1.5 månad på grund av helvetisk värk i revbenen. Efter det så har ändå inte träningslusten kommit tillbaka riktigt, har inte liksom orkat. Men nu tror jag den börjar återvända *hoppas hoppas* Imorgon ska jag till gymmet och köra ett pass.




På tisdag ska jag till försörjningsstöd. Hon jag ska till bor i Överum vilket inte alls känns bra. Tänker inte gå in närmare på det. Egentligen förstår jag inte riktigt varför jag ska till henne för jag behöver, förhoppningsvis, bara dom denna månad. Jag har fått pengar av dom och kanske inte behöver få mer. Så varför ska jag till henne?
Men jaja, skitsamma. Blir säkert bra. Innan ska jag i alla fall göra ett besök hos min underbara frisör. Efter försörjningsstöd kanske jag skulle till Lonni. Får se hur jag gör. Hon skulle i väg senare och jag vill gärna passa på att träna nnu när jag har lust =)

Ska snart sova nu, är sjukt trött. Men först lite käk.
Natti Natti

 

 


Mamma över en natt

Glömde ju nämna att jag nästa helg ska vara "mamma" över en natt. Lonni ringde mig imorse och frågade om jag kunde ha Moa nästa helg, natten mellan lördagen och söndagen. Ååååå så mysigt. Då ska lilla Mosan sova hos mig, goaste unge! Det känns så kul att dom uppskattar mig och litar på mig så pass mycket så jag får ha deras lilla skatt över en hel natt. Vad vi ska mysa och leka =)

Jag älskar dig Moa som om du vore min egen <3

Din lilla tokunge!




Bilderna är tagna av pappa Simon


Dålig uppdatering

Känner mig lite dålig på att uppdatera för tillfället och har ingen förklaring till varför.
Igår skulle jag i alla fall på Easyline med Therese. Jag tycker Easyline är skitkul och ju jobbigare det är desto roligare är det. Dessvärre vaknade jag med ont i ryggen igår som sedan gick över till värk i mellangärdet. Försökte med allt för att få det att släppa men det kändes bara som att det blev värre.
Jag avbokade, motvilligt, passet och lite senare tog jag cykeln och drog till pappa och mamma. Lite motion gjorde susen för värken gick över. Dock så återkom den flera gånger under dagen. Mamma trodde det var gallan igen som bråkade men ah, vet inte. Idag mår jag i alla fall bra =)

Har ökat medicindosen igen =( Hade hoppats på att nedtrappningen skulle funka den här tredje gången. Men det vill aldrig funka. Jag har måt jättebra psykiskt och har inte känt av nedtrappningen. Det som har varit problemet är att jag har sovit sämre, varit tröttare och gått ner i vikt. Med rädsla för att gå ner ännu mer i vikt så ökade jag i torsdags till full dos igen. Har redan gått upp ett kilo sen dess =)
Jag hatar att gå på medicin för det får mig att känna mig sjuk och jag är inte sjuk. Men nu har jag den enbart för att inte rasa i vikt och har jag den tanken kvar i huvudet så kanske det känns bättre.

Idag fyller pappa 60 år. Vi började fira honom lite grann igår då jag hade beställt en STOR blombukett på hemkörning utan hans vetskap (så klart) så den kom hem till dörren igår.


Idag åkte syster och jag tillbaka dit. Det hände inte så mycket. Av oss barn fick han detta:



En övernattning för två personer på hotell. Jag antar att det inte är mig han tar med sig =)
Vi åkte därifrån rätt tidigt för det hände som sagt inte så mycket så vi (läs JAG) var uttråkade =)

 


Veckans blogg dragen

Veckans blogg går till ingen mindre än:



STORT GRATTIS!!!!